Herregud
De är barn överallt. Haha. Tur att man är van.
Måste va en chock för folk som inte har barn att komma hem till oss.
De värsta är att barnen kan vara lugna, pyssla, kolla film eller leka ensamma när ingen är på besök men när någon knackar på dörren PANG!! små monster föds.
Idag har barnen varit just överallt.
En tur till lilla skogen nedanför huset för att samla pinnar till spaljén.
Upp och ner med tjejerna och Jonathan på armen, Melinda va kissnödig men vägra kissa vilket resulterade i ett konstant gnäll. Ella tog av sig stövlarna hela tiden och störde sig sen på att de åkt ner"skräp" i dom.
Jonathan bara skratta och följde med.
Sen skulle de spikas, hjälpa mamma med pinnarna, såga, gräva, plantera, slänga...
Men tycker ändå att resultatet blev helt ok.
Nu ska jag bara plantera om dom så att vindruvorna får varsin plats vilket betyder att jag ska uppleva denna dag igen.
Mitt uppe i allt stök fick Melinda ett glädjerus, hon kunde få spiken att fastna i pinnen. Hon gick fram till mig, kramade om mig och sa.
"Mamma, du är min bästa vän. Jag älskar dig"
Fantastiskt.
Va vore livet utan våra underbara barn.
Älskar er så obeskrivligt mycket.
Melinda.
Ella.
Jonathan.
<3
